5 liederen op 38 - 4

Harpolekaren och hans son

Tekst: Viktor Rydberg

Luften tung och dagen varm.
Hed jag haft att vandra,
gossen på min ena arm,
harpan på min andra
harpan trött vid strängalåt,
sonen trött vid sanddjup stråt.
Hvila godt jag unnar
harpan och min Gunnar.

Nu en milsvid tempelsal,
byggd af gran och furu,
öppnar sig med skugga sval
och jag lyssnar, huru
bäcken sorlar klar och ren,
siskan kvittrar på sin gren,
furudunklet nunnar
för min lille Gunnar.

Dagen dör, en fuktig vind
andas öfver tegen,
och min gosses väna kind
lutas mot min egen.
Mörknad himmels stjärnebloss
blinka: Gunnar, kom till oss!
Ljufva änglamunnar
hviska: du vår Gunnar!

Utur ödesdjupen fram
många källor välla.
en är bittert hälsosam:
det är sorgens källa.
Väl jag vet, du käre vän,
att du dricka skall ur den,
men för lastens brunnar
gud beskydde Gunnar!

Granen växte stark och rak,
och hon vedergällde
under snöbetungadt tak
den, som henne fällde
mildt med brasans ljus och glöd.
Kraftig växt och ädel död,
ber jag, Gud förunnar
sångarbarnet Gunnar.

xx

De harpist en zijn zoon

xx

De lucht is zwaar, de dag is warm.
Ik moet de hei oversteken,
mijn jongen op de ene arm,
mijn harp op de andere
mijn harp, moe van de snarenklank,
mijn jongen, moe van de zandweg.
Ik zou rust moeten gunnen
aan mijn harp en mijn Gunnar.

Nu geeft een enorme tempelhal,
gebouwd van sparren en dennen,
toegang op een donkere frisheid,
en ik luister hoe
de beek kabbelt, helder en zuiver,
de vink tjilpt op zijn tak,
de donkere dennen neuriën
voor mijn kleine Gunnar.

De dag vervaagt, een vochtige wind
blaast over het veld
en de zachte wangen van mijn jongen,
die rusten tegen de mijne.
In de donkere hemel knipogen
de sterren: "Gunnar, kom bij ons!"
Hun zoete engelenmondjes
fluisteren "jij bent onze Gunnar!"

[ . . . ]

De volledige tekst kunt u per email opvragen.
Klik hier voor de voorwaarden.