xx

Blomman

Tekst: Johan Ludvig Runeberg

När sig våren åter föder
Klar och ljuv,
Dagen ler och solen glöder -
Vaknar du,
Fäster vid din veka stängel
Blad och knopp,
Och från gruset, som en engel,
Lyftes opp.

Med din doft kring rymden ilar
Fläkten glad,
Fjärilns gyllne vinge vilar
På ditt blad.
Ingen oren vågar kinden
Kyssar ge,
Daggen, ljuset, fjäriln, vinden,
De, blott de.

När, likt plantan i sin sommar
Skön och blid.
Allt det ljuva föds och blommar
Utan strid,
Varför går här sorg och fara
Hand i hand,
Varför får ej jorden vara
Fridens land?

xx

Bloem

xx

Nu de lente weer bloeit
zoet en blij,
de dag straalt en de zon gloeit –
Ontwaak jij!,
bevestig aan je tere stengel
blad en knop,
en verrijs uit het gruis, als een engel,
kom, sta op!

De geur die je uitademt wordt verspreid,
door de wind gevat,
een gouden vlinder heeft zich neergevlijd
op je blad.
Alles wat onrein is en jou kust op je gezicht
is obsceen,
de wind, de dauw, de vlinder, het licht
zij mogen het alleen.

[ . . . ]

De volledige tekst kunt u per email opvragen.
Klik hier voor de voorwaarden.