xx

Serenad

Tekst: Johan Ludvig Runeberg

Re'n släckt är lampan i min flickas kammar,
Ett blekrött månsken blott på rutan flammar
Och genom slöjan, fäst för den, jag ser
Den skönes bild ej mer.

Snart skall hon bäddens trygga fristad hinna;
Se'n, blyga Cynthia, bliv min spejarinna,
Och yppa vänligt hvad du skåda fått
För mig och natten blott.

Om med en blick, där himlen strålar åter,
Hon sammanknyter händerna och gråter
Och talar ord, som blott en ängel hör,
Sin aftonbön hon gör.

Men om den höljda barmen rörs och bäfvar,
Ett leende på rosenläppen sväfvar,
Och kindens låga sakta tänder sig,
Då drömmer hon om mig.

xx

Serenade

xx

Het licht in de kamer van mijn meisje is uitgegaan,
een bleekrood maanlicht valt op het raam
en een gordijn hangt ervoor neer,
ik zie het beeld van mijn schone niet meer.

Ze zal weldra naar haar veilige bed toegaan;
dus, timide Cynthia¹, hoor mij aan:
bespioneer haar en onthul mij zacht,
en mij alleen, wat je zag in deze nacht.

[ . . . ]

De volledige tekst kunt u per email opvragen.
Klik hier voor de voorwaarden. 1. maangodin