På silvermolnets kant satt aftonstjärnan,
från lundens skymning frågte henne tärnan:
Säg, aftonstjärna, vad i himlen tänkes,
när första kyssen åt en älskling skänkes?
Och himlens blyga dotter hördes svara:
På jorden blickar ljusets änglaskara,
och ser sin egen sällhet speglad åter;
blott döden vänder ögat bort och gråter.
De avondster zat op een wolk, zilver en klaar,
Vanuit het schemerige bos vroeg het meisje haar:
Vertel me, avondster, wat men in de hemel denkt,
wanneer je de eerste kus aan je geliefde schenkt?
En de verlegen hemeldochter verklaarde:
[ . . . ]
De volledige tekst kunt u per email opvragen.
Klik hier voor de voorwaarden.