Minns du de skimrande böljornas suck, att vid målet de hunnit
endast en jordisk kust, icke det evigas strand?
Minns du ett vemodsken från himlens ovanskliga stjärnor?
Ack, åt förgängelsens lott skatta de äfven till slut.
Minns du en tystnad, då allt var som sänkt i oändlighetsträngtan,
stränder och himmel och hav, allt som i aning om Gud?
Herinnert u zich het zuchten van de glinsterende golven, die als doel
slechts de aardse kust kregen, niet het strand van de eeuwigheid?
Herinnert u zich de melancholie van de onvergankelijke sterren aan de hemel?
[ . . . ]
De volledige tekst kunt u per email opvragen.
Klik hier voor de voorwaarden.