5 liederen op 38 - 5

Jag ville, jag vore

Tekst: Gustaf Fröding

Jag ville jag vore i Indialand
Och India vore sig själf
Med pärlor till grus och rubiner till sand
Och slott som på vinken af Akbars hand
Drömts fram vid en helig älf.

Jag ville, mitt hus var af bambuns rör,
Där västvinden svalkades sval
Af palmer, som skuggade utanför,
Och dschungeln sjönge sin vilda kör
Om jakter och strider och parnings val.

En flicka med hy som mahognyträ
Och silke om höfter och bröst
Satt lutad iskuggan af palmernas lä -
Jag lade mitt hufvud mot finvulet knä
Och lyddes till hviskerskans röst.

Hon talade tyst som ett skymningens sus
Om själarnas tusen ars färd,
Om Karmas kamp och Akasas ljus
Och slocknandets ro i Nirvanas hus
Vid gränsen af varandets värld.

Jag ville min själ kunde lossas ifrån
Det vaknas för härjade strand,
Från alla förtorkade ögons hån,
Jag ville jag vore ett drömlands son,
En infödd af Indialand.

xx

Ik wou dat ik

xx

Ik wou dat ik in het land van Indië was
en dat Indië onveranderd zou blijven,
met paarlen als grind en robijnen als zand
en waar kastelen op een wenk van Akbar's hand
getoverd staan bij een heilige rivier.

Ik wou dat mijn huis van bamboe was,
waar buiten de westenwind verkoelend
door de schaduw van palmen gaat,
en het wilde koor van de jungle zingt
over jacht en strijd en paringsritueel.

Een meisje met een huid als mahonie
en zijde om heupen en borsten
zat weggedoken in de schaduw van een palm -
Ik legde mijn hoofd op haar welgevormde knie
en luisterde naar haar fluisterende stem.

[ . . . ]

De volledige tekst kunt u per email opvragen.
Klik hier voor de voorwaarden.